Gisela Fleischer, 2007

Till skillnad från bl. a. traditionellt konstteoretiska fält utgår visual culture från betraktaren och dennes perception i ett försök att ta avstånd från föreställningen om seendet som envägskommunikation. Istället ses seendet som en slags dialog mellan betraktaren och det betraktade, som en typ av språk. Kritik riktas även mot andra teoriers sätt att försöka se bildbetydelseprocessen utifrån utan hänsyn till att flera olika betydelser kan komma ur samma bild. Bildbegreppet är här vidgat till att innefatta inte bara fotografier, tavlor eller skulptur, utan allt som vi förnimmer med ögonens hjälp, alla visuella intryck vi tar till oss.

Att visual cultures förhållningssätt kan ses som befriande vittnar Margareta Gynning om. Gynning är 1:e intendent vid Nationalmuseums konstpedagogiska verksamhet och hon beskriver sitt förhållningssätt till bildkommunikation som att "inte låsa sig vid en konstpedagogisk metod och teori" utan tvärt om istället närma sig "mera gränsöverskridande perspektiv" med hjälp av "forskning från andra fält som sociologi, psykologi och litteraturvetenskap".¹ Visual culture är med andra ord ämnesöverskridande och kommer på det sättet enligt mångas mening längre och djupare in i ett ämne som tjänar på att belysas med olika metoder eftersom det är alltför komplext för att pressas in i ex. enbart konstvetenskapliga forskningstraditioner.

Enligt visual culture reflekterar en betraktare (subjektet) sina egna referenser, erfarenheter, önskemål och undermedvetna i det betraktade (objektet). Här betonas skapandet av betydelser snarare än att lägga fokus på metoder för bildtolkning och på det fysiska föremålet. Det senare alternativet är oförenligt med visual cultures syn på bilden som något icke-avslutat, eftersom betydelsen uppfattas som en del av bilden. Betydelser är individuella och kan således inte hållas konstanta genom olika tider och i olika sorters samhällen. En bild blir alltså ständigt omdefinierad. Man skulle kunna säga att visual culture förhåller sig metafysiskt till det visuella.

Denna inställning till bilder som kummunikation gör visual culture till ett tvärvetenskapligt fält som ser på hur samtiden kanske mer nu än någonsin tidigare lever, verkar och arbetar i ett visuellt samhälle. Överallt finns bilder, de är en del av det vardagliga livet. Det går inte att skilja det visuella ifrån samtidsmänniskan, eftersom denne aktivt tänker i bilder, tar del av, tillverkar och omges av bilder. Vi lever i ett visuellt samhälle och därför är det viktigt att ta reda på hur vi betraktar bilder, på vilket sätt vi skapar betydelser och vad vi egentligen ser. Ur ett musealt perspektiv innebär visual cultures teorier att man ser till hur besökaren använder museet och dess utställningar som rum, fenomen eller upplevelse och hur meningar och betydelser skapas utifrån användandet.

Att betrakta det utställda i sitt sammanhang blir en av visual cultures självklarheter. Tidigare teorier har helt eller delvis bortsett från att analysera objektets museala kontext, alltså hur det presenteras i själva utställningsrummet. Viktigare har istället ansett vara att analysera objektets betydelse. Men hur ett objekt (bild) presenteras spelar stor roll för hur det uppfattas, en insikt som "tvingar" museet att reflektera över utställningsteknik och som sätter fingret på just maktförhållandet mellan seendet och det seddas presentation.

Ur en museal synvinkel innebär alltså visual culture att fokus läggs mer och mer på besökaren eftersom denne aktivt är med och skapar meningar och betydelser i museet. Med andra ord - visual cultures teorier gör att museet måste arbeta aktivt med utställningarnas upplägg, utseende och pedagogik. Man måste hela tiden ta hänsyn till att det är möjligt att tolka på olika sätt och detta gör i förlängningen att man vill veta mer om sin besökare vars bakgrund och egna tankar blir mer värdefulla än tidigare.


¹ Gynning, Margareta. "Historien - en del av nuet" i: Tidskriften Valör (Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet), nr 4, 2003, s. 3.
Se även: Hooper-Greenhill, Eilean. Museums and the interpretation of visual culture. Routledge, London 2000.


Tillbaka